1/7 invaderades Borås och Brôt av ett stort antal små, rappa 4wd Suzuki-bilar.
Det var dags för den första klubbträffen för Ba´zuki, en rikstäckande klubb för alla som kör det japanska märket i skogen.
Ba´zuki föddes i samband med Terräng Touringen i Skillingaryd 18-19/11 2000. Redan från första början så blev vi ett tio-tal medlemmar, och nu var det alltså dags för vår första egna träff.
Borås Jeep-klubb var vänliga och lånade ut sitt tillstånd till oss för att få köra på Brôt.
Naturligtvis var jag ( webbmaster ) på plats då jag har en svart Suzuki vid namn Suzicán.  

På fredagskvällen träffades vi på Brôt. Vi skulle börja med en gemensam körning av en slinga som var ganska lätt, för att senare öka svårighetsgraden. Snabbt gav vi oss ut i skogen för att testa terrängen i skymningen. För dom som aldrig provat på terrängkörning i mörker kan jag tala om att terrängen är helt annorlunda i mörker jämfört med dagsljus. Framför allt så blir det svårare att se alla stora stenar som finns i Borås.

Efter körningen körde vi tillsammans till en sport-stuga vi hade fått låna, för att kunna tvätta av oss lite, samt äta, och ha trevligt i största allmänhet.

Sällan har väl så många Suzukis setts på samma ställe ?
Detta är gårdsplanen på vår "camp" under helgen .

På lördagen var vi tillbaka på Brôt kl. 10 för att åter slänga ut oss i skogen. På plats var också Suzukis två fabriksteam i trial som passande på att visa upp sig själva, trialsporten, samt deras däcksponsorer.

Till vänster ser vi Tony Karlsson och hans lilla Jimny som körs i original , samt till höger Sven Falck med sin Grand Vitara som körs i Standard.

Både Tony och Sven var givetvis ute i skogen och visade hur man kör, och visst, man blir imponerad av hur bra dom kan ta sig fram.

Vi andra slängde åter ut oss bland dom stora stenarna. Vad tror ni det första vi ser är ???

Ville Blyfot från BORK har sänkt sin nyinköpta 2,8-liters Zuki i ett lerhål.

Jag (i Suzicán) följde efter Tobbe i hans Gullefjun, samt Elisabet med sin och Pelles EVO IV.

Steniga spår är inga problem att hitta här, och visst... Vi hittade stenspår...

Här är en stilstudie på Tobbe, Elisabeth och mig när vi bökar oss igen ett parti.

Först ut var Tobbe i Gullefjun. Emellanåt lutade det ganska mycket. Det var ju inte världens bästa ställe att lägga sin bil på ...

Som andra man (eller rättare sagt kvinna) var Elisabeth som ganska enkelt rattade Evo IV förbi stenarna. För att citera Tobbe - "Hon hade sten-koll".

Och till sist rullande Suzicán igenom. Här hjälper verkligen min spiralfjädring till ...

Här har Tobbe kört ner i ett lerspår, och hängt sig på axlarna på en hög mittsträng.
Snabbt så erbjuder sig Fredrik att dra loss honom, och backar till. Vad Fredrik inte såg var ett skyttevärn i diket, och helt plötsligt så ser han bara himmel och trädkronor genom framrutan.

Snabbt döptes värnet till Fredriks håla. Efter att blivit fotograferad och filmad puttrade Fredrik snabbt upp ur värnet.

Efter lossdragning av Tobbe provar han att komma över i spåret från mitten, vilket resulterar att han sätter sig ännu en gång.

Nu när början på spåret var ledig måste ju jag prova, men med en alltför försiktig körstil gjorde att jag inte kom längre än Tobbe.

Hmmm, Större däck, tyngre gasfot och ännu mer vansinne är nog lösningen, eller ???

Efter att ha blivit lossdragen av Pelle ( tack för det ) backar jag in till Tobbe för att dra loss honom.
Det är bara det att att när Gullefjun är loss, skickar Tobbe i ettan och ger järnet framåt.
Det blir en kort men intensiv dragkamp .( Det är antagligen därför vi båda har låååånga zukis )

Pelle o Elisabeth ( i EVO IV) snirklar sig uppför en backe.

Dagen efter provade jag samma backe, men under natten hade det regnat lite, så den var snorhal, och jag kom inte upp. * Deppar*

Så är det åter dags att ge sig ut på en safari-runda. Vi hittade många branta knixiga backar, ler-hål och andra roligheter, och plötsligt var vi tillbaka vid Tobbes älskade lerspår.
Efter att provat på det igen körde vi vidare , och kom till grustaget, där vi återigen testade backtagningsförmågan.

Det började så smått bli dags att dra sig tillbaka till vår "camp", men på vägen såg vi en intressant backe som bara måste provas ...

Förste man upp var Pelle, tät följd av "Blårök?", därefter jag, och till sist Glenn.

Det roliga med denna backen var att den bestod av grus och jord som avslutades med en brant klipphäll längst upp .

Sen var det hög tid att hålla kväll.

På lördagskvällen var det dags för en välbehövlig dusch, lite lekar, korvförkolning??? , en massa pratade samt en titt på lördagens filminspelning.

En av lekarna var att köra slalom med en mugg full med vatten stående på motorhuven. ( På tid )

En annan var slalomkörning med ögonbindel och passagerare som skriker: Höger, vänster, HJÄLP !!! STANNA DIN DÅRE !!!

Japp . Dåren under handduken är jag ...

Samtidigt flyr Andreas ( till vänster ) för livet ...

Senare på kvällen samlades vi nere vid sjön för att som sagt förkolna lite korv, knäcka några öl och bara ha det trevligt...

BORK-Jonas kämpade tappert hela söndagen, trots en kass koppling som vägrade koppla ur.

Nä, nä! Pelle, Här kommer du inte upp. Du får ta en annan väg HE HE HE

Nä. Pelle satt fast så vi fick ta två bilar för att få upp honom.

Hmmm! En sten i vägen. Den ska vi nog komma över.

Jag provar åter på den svåra backen på söndagen, men nu gick det inte att komma upp. Regnet hade förvandlat jorden till smetig, snorhal lera även här.

Här ska Andreas vara snäll och flytta sig så BORK:arna kommer fram, med följd att han fastnar. Bärgning följde.

Två lyckliga (och leriga) BORK:are.